Denna skrivelse utgör ett svar på EnBW Sverige AB:s (hädanefter "EnBW") skrivelse daterad 2025-04-02, vilken i sin tur var ett svar på det yttrande som intressegruppen "NEJ!! till vindkraftsindustri Tolabo (Tokebo)/Skällingsö" (hädanefter "vi" eller "intressegruppen") inkom med den 15 mars 2025 avseende den planerade vindkraftsetableringen "Tokebo Vindpark".
Vi konstaterar med bestörtning att EnBW:s svar helt och hållet underlåter att bemöta den substantiella och allvarliga kritik som framfördes i vårt yttrande.
Er skrivelse är av rent administrativ och processuell karaktär. Den bekräftar endast mottagandet av vårt yttrande och redogör för de nästkommande byråkratiska stegen i processen, nämligen att våra synpunkter "inkluderas nu i processen och kommer att bifogas framtida ansökan till Miljöprövningsdelegationen (MPD) vid Länsstyrelsen i Östergötland".
Detta agerande kan inte på något sätt betraktas som ett meningsfullt bidrag till den dialog som samrådsförfarandet enligt 6 kap. miljöbalken (1998:808) (MB) syftar till att uppnå. Syftet med ett samråd är inte att exploatören passivt ska samla in kritiska synpunkter för att sedan arkivera dem tillsammans med en tillståndsansökan. Syftet är att skapa en genuin dialog där berörda parter ges en reell möjlighet att påverka utformningen av projektet och den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som ska ligga till grund för prövningen.
Genom att vägra bemöta sakinvändningar om underlagets fundamentala brister omöjliggör EnBW en sådan meningsfull dialog och undergräver därmed hela samrådsprocessens legitimitet.
Denna skrivelse sänds, förutom till EnBW, även som en formell påminnelse och redogörelse för vår ståndpunkt till Jönköpings Kommun (Stadsbyggnadsnämnden), Länsstyrelsen i Jönköpings län samt Skara Stift (Egendomsförvaltningen). Vi noterar att dessa instanser, trots att de är centrala aktörer i egenskap av kommunal planeringsmyndighet, tillsynsmyndighet respektive betydande markägare, ännu inte har återkommit med anledning av vårt ursprungliga yttrande. Denna tystnad är anmärkningsvärd och oroande. I en komplex miljöprövningsprocess kan passivitet från nyckelaktörer felaktigt tolkas av en exploatör som ett tyst medgivande. Genom denna skrivelse gör vi det otvetydigt klart att det föreligger allvarliga och välgrundade invändningar mot projektet, vilka dessa instanser måste förhålla sig till inom ramen för sina respektive ansvarsområden.
EnBW:s svar den 2 april 2025 är ett typexempel på en icke-respons, en administrativ manöver som syftar till att ge sken av att en skyldighet har uppfyllts utan att något av substans har kommunicerats. Detta är inte en oavsiktlig försummelse från en stor, internationell aktör som EnBW, med betydande juridiska och kommunikativa resurser.7 Det är en medveten strategi. Genom att vägra engagera sig i en debatt om de sakfrågor vi lyft - såsom det vilseledande underlaget, de orimliga konsekvenserna av 290 meter höga verk, och den tveksamma juridiska grunden för processen - undviker EnBW att skapa ett skriftligt protokoll av argumentation som kan användas mot dem i den fortsatta prövningen. Man behandlar samrådet som en formalitet, en ruta att kryssa i, och skjuter därmed hela bevisbördan och ansvaret för att belysa projektets brister på oss som enskilda och på den slutliga prövningsmyndigheten, Miljöprövningsdelegationen (MPD).2
Denna strategi är inte bara respektlös mot de närboende och andra berörda, den strider direkt mot andan och syftet i 6 kap. MB. Lagstiftarens intention är att samrådet ska vara en aktiv och formativ del av processen, där MKB:n formas och förbättras genom den input som ges. När exploatören vägrar att bemöta kritik mot själva grunden för MKB:n - samrådsunderlaget - blir processen en monolog snarare än en dialog.
| Framförd Kritik (i vårt yttrande 2025-03-15) | Rättslig grund / princip | EnBW:s svar (daterat 2025-04-02) |
|---|---|---|
| "Allvarlig kritik mot både den planerade etableringen och själva samrådsprocessen." 1 | Rätt för enskilda och allmänhet att delta i beslutsprocesser som rör miljön (6 kap. MB). | "Tack för ert yttrande angående planer på vindkraftsetablering Tokebo." 1 |
| "Samrådsförfarandet uppvisar betydande brister som gör att det inte uppfyller miljöbalkens syfte att möjliggöra en meningsfull dialog och insyn i projektet." 1 "Vi anser att det presenterade samrådsunderlaget är vilseledande och otillräckligt på ett sätt som gör det olämpligt som grund för fortsatt prövningsprocess." 1 |
Krav på MKB:s kvalitet som processförutsättning (jfr MÖD-praxis, t.ex. 11). | "Era synpunkter inkluderas nu i processen och kommer bifogas framtida ansökan till Miljöprövningsdelegationen (MPD) vid Länsstyrelsen i Östergötland." 1 "Avgränsningssamrådet som vi nu genomfört är en tidig del av tillståndsprocessen." 1 |
| "Detta stöds av klar rättspraxis från Mark- och miljööverdomstolen." 1 | Hänvisning till prejudicerande domar som vägledning för tillämpningen av MB. | Inget svar / ej adresserat. |
| "Vi förbehåller oss rätten att inkomma med ytterligare synpunkter när ett fullständigt och korrekt underlag presenteras." | Syftet med samråd enligt 6 kap. MB. Rättighet att delta i processen baserat på adekvat information. | "Nu påbörjas arbete att sammanställa alla inkomna yttranden i en samrådsredogörelse. Denna biläggs sedan miljökonsekvensbeskrivningen i ansökan om tillstånd." 1 |
Som tabellen otvetydigt visar, har EnBW inte bemött en enda av de substantiella invändningarna. Man har valt att ignorera vår juridiska argumentation, vår kritik mot underlagets kvalitet och vår grundläggande ståndpunkt att processen är felaktigt initierad. Detta är oacceptabelt och stärker vår övertygelse om att processen måste avbrytas.
Vår initiala kritik var inte grundad på allmänt tyckande, utan på en analys av de juridiska och faktiska förutsättningarna för projektet. EnBW:s vägran att engagera sig i dessa frågor tvingar oss att här ytterligare fördjupa och specificera vår kritik. De brister som föreligger är inte av mindre karaktär som kan "läkas" genom kompletteringar i ett senare skede. De är fundamentala och samverkande, och de gör att hela den påbörjade processen saknar rättslig bärighet.
Ett samrådsunderlag måste ge en rättvisande och tillräckligt detaljerad bild av ett projekts förutsättningar och förväntade konsekvenser för att de berörda ska kunna lämna meningsfulla synpunkter. EnBW:s underlag daterat 2025-01-2112 misslyckas på denna avgörande punkt. Underlaget är systematiskt vilseledande genom att det trivialiserar och undanhåller information om projektets verkliga och extrema konsekvenser.
En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som bygger på ett sådant fundamentalt bristfälligt och vilseledande samrådsunderlag kan per definition inte bli godtagbar. Enligt fast praxis från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) ställs höga krav på innehållet i en MKB, och en ofullständig MKB utgör en processförutsättning som, om den brister, ska leda till att ansökan avvisas." Även om dessa fall ofta rör brister i artinventeringar, är principen densamma: prövningsunderlaget måste vara komplett och korrekt. När samrådsunderlaget är utformat för att dölja snarare än att belysa konsekvenser, är förutsättningarna för att ta fram en godtagbar MKB obefintliga. Processen måste därför stoppas innan ytterligare resurser läggs på en MKB som oundvikligen kommer att vara rättsligt angripbar.
En av de mest graverande bristerna i EnBW:s processföring är den selektiva och rättsosäkra användningen av kommunala planeringsdokument. I sitt samrådsunderlag12 anger EnBW explicit att projektet är förenligt med Jönköpings kommuns översiktsplan (ÖP) från 2016, där det aktuella området pekades ut som "utredningsområde för vindkraftparker". Detta är ett djupt vilseledande påstående som ignorerar den politiska och planeringsmässiga utvecklingen i kommunen.
Att inleda en så ingripande tillståndsprocess under dessa omständigheter är djupt problematiskt och kan inte accepteras. Processen måste ta hänsyn till den nuvarande och framtida planeringssituationen i Jönköpings kommun, inte en historisk.
EnBW:s samrådsunderlag specificerar inte de exakta positionerna för de fem planerade vindkraftverken, utan anger istället ett större "utredningsområde" inom vilket verken kan placeras.12 Detta är en tillämpning av den så kallade "boxmodellen", en metod som har underkänts i avgörande praxis från MÖD. I mål MÖD 2018:19 prövade domstolen en ansökan om att få uppföra en vindkraftpark enligt just denna modell.18 MÖD fann att det på ett sådant oprecist underlag inte går att avgöra om verkens lokalisering är lämplig utifrån de grundläggande lokaliseringskraven i 2 kap. 6 § MB. Domstolen slog fast att en delegering av beslut om den slutliga placeringen till tillsynsmyndigheten inte är en sådan fråga av "mindre betydelse" som kan delegeras enligt 22 kap. 25 § MB. Ansökan avslogs därför.
EnBW:s valda metod lider av exakt samma fundamentala brist. Den omöjliggör en meningsfull prövning av de faktiska konsekvenserna för specifika fastigheter, boendemiljöer och naturvärden. Hur ska en närboende kunna bedöma påverkan från buller, skuggor och visuell intrusion när ett 290 meter högt vindkraftverk kan flyttas hundratals meter inom en "box"? Hur ska myndigheter kunna bedöma påverkan på skyddsvärda biotoper eller kulturmiljöer? Metoden gör samrådet meningslöst och den efterföljande MKB:n spekulativ.
Dessa tre brister - det vilseledande underlaget, beroendet av en daterad ÖP och användningen av en rättsligt underkänd prövningsmodell - är inte separata problem. De samverkar och förstärker varandra. Tillsammans skapar de en process som från sin start är så genomsyrad av rättslig osäkerhet, bristande transparens och demokratiskt underskott att den inte kan repareras genom senare kompletteringar. Den måste avbrytas.
| Mål nr | Ämne | Huvudsaklig Slutsats | Relevans för Tokebo-ärendet |
|---|---|---|---|
| MÖD 2018:19 18 | Prövning enligt "boxmodellen" | Ansökan avslogs då oprecist underlag omöjliggör prövning enligt 2 kap. 6 § MB. Delegering av slutlig placering till tillsynsmyndighet strider mot 22 kap. 25 § MB då det inte är en fråga av "mindre betydelse". | EnBW använder en identisk "boxmodell" som underkänts av MÖD, vilket gör deras ansökan rättsligt ohållbar från grunden. |
| MÖD 2015:35, MÖD 2022:27 (refererade i 19) | Brister i samrådskretsen | Mindre brister i samrådet (t.ex. att enstaka sakägare missats) som inte bedöms påverka projektets utformning i stort, leder normalt inte till avvisning. | Skiljer sig från Tokebo-fallet. Här är kritiken inte att enstaka parter missats, utan att underlaget som alla parter fått är fundamentalt vilseledande, vilket är en betydligt allvarligare brist som omöjliggör ett meningsfullt samråd för samtliga. |
| MÖD-avgörande refererat i 11 MÖD 2018:6 20 |
Bristfällig MKB (otillräcklig fågelinventering) Kommunalt veto (16 kap. 4 § MB) vid ändringstillstånd |
MÖD underströk vikten av en komplett och godtagbar MKB som en processförutsättning. En ansökan med bristfällig MKB avvisades. MÖD fann att kravet på kommunal tillstyrkan även gäller vid ansökan om ändringstillstånd, för att säkerställa kommunens inflytande över markanvändningen. |
Principen är direkt överförbar. Om en MKB är bristfällig p.g.a. otillräckliga inventeringar, är den än mer bristfällig om den bygger på ett samrådsunderlag som systematiskt förminskar och vilseleder om centrala konsekvenser som buller, visuell påverkan och socioekonomi. Även om detta inte rör ett ändringstillstånd, bekräftar domen den starka ställning som det kommunala inflytandet har. Att då förlita sig på en daterad ÖP som inte speglar kommunens nuvarande vilja strider mot denna princip. |
EnBW:s samrådsunderlag presenterar en steriliserad och teknokratisk bild av projektet. Det är nödvändigt att bortom denna fasad belysa de verkliga och oacceptabla konsekvenser som en etablering skulle innebära. Den planerade totalhöjden på upp till 290 meter är en central och avgörande faktor som förstärker samtliga negativa effekter till en nivå som saknar motstycke i regionen.
En vindkraftsanläggning med en totalhöjd på upp till 290 meter21 är inte bara ett inslag i landskapet; det är en total omdefiniering av det. Sådana strukturer kommer att vara visuellt dominerande över ett enormt område och fullständigt förändra karaktären på den omgivande bygden. Utöver den rent visuella dominansen under dagtid tillkommer den konstanta störningen från hinderbelysningen. Enligt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2020:88) måste vindkraftverk med en totalhöjd över 150 meter förses med högintensivt, blinkande vitt ljus.21 Denna belysning ska vara tänd dygnet runt. Ljusstyrkan är extremt hög: upp till 200 000 candela under dagtid (även om 100 000 cd är vanligt), 20 000 candela vid gryning och skymning, och 2 000 candela vid mörker.22 Även om intensiteten reduceras nattetid, innebär detta en permanent, blinkande ljuskälla i en annars mörk landsbygdsmiljö. Förslag om att i framtiden eventuellt övergå till rött ljus23 eller använda behovsstyrd belysning24 är inte gällande rätt och kan inte tas för givet i denna prövning. Vi måste utgå från de regler som gäller idag, vilka innebär en oacceptabel och permanent ljusförorening för både människor och djurliv.
Buller från vindkraft är en av de mest påtagliga störningarna för närboende. EnBW:s underlag behandlar detta på ett standardiserat sätt och fokuserar på att uppfylla riktvärdet 40 dBA ekvivalent ljudnivå utomhus. Detta är en grov förenkling av en komplex problematik. Forskning och rapporter visar att moderna, stora vindkraftverk genererar förhållandevis mer lågfrekvent ljud (i frekvensområdet 20-200 Hz) än äldre, mindre verk.25 Det lågfrekventa ljudet har en annan karaktär än vanligt buller. Det har en större förmåga att tränga igenom byggnadskonstruktioner som väggar och fönster, och kan till och med förstärkas inomhus.27 Detta innebär att även om ljudnivån utomhus ligger under riktvärdet, kan boende uppleva ett konstant, pulserande och djupt störande buller inomhus, vilket leder till stress, sömnsvårigheter och sänkt livskvalitet. Rapporter från existerande parker bekräftar att just onormalt lågfrekvent ljud upplevs som det mest störande.28 Att i ett samrådsunderlag inte seriöst och ingående behandla denna specifika och välkända problematik, som är direkt kopplad till den extrema storleken på de planerade verken, är en allvarlig brist. Därtill kommer de återkommande störningarna från rörliga skuggor ("skuggbildning"), som ytterligare bidrar till att göra boendemiljön i närheten av anläggningen outhärdlig under stora delar av året.29
En av de mest direkta och mätbara konsekvenserna av en vindkraftsetablering är den värdeminskning som drabbar närliggande fastigheter. Denna effekt är inte längre en fråga om spekulation utan är vetenskapligt belagd i flera svenska studier, främst från professorerna Hans Westlund och Mats Wilhelmsson vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH). Deras forskning, baserad på analys av hundratusentals svenska fastighetsförsäljningar, visar entydigt att:
Denna värdeminskning utgör en ren förmögenhetsskada för de drabbade fastighetsägarna. Det är en direkt konsekvens av exploatörens verksamhet. Eftersom denna skada är välkänd och vetenskapligt belagd, är den förutsägbar för EnBW. I rättslig mening kan en förutsägbar skada som man ändå väljer att orsaka i vinstsyfte betraktas som avsiktlig.32 Att exploatören i dagens system kan externalisera denna massiva kostnad och låta enskilda fastighetsägare och lokalsamhället bära den, samtidigt som man själv och den enskilda markägaren som upplåter marken gör stora vinster, är djupt orättfärdigt och strider mot grundläggande rättsprinciper om att den som orsakar en skada också ska ersätta den.32 Att EnBW helt ignorerar denna centrala socioekonomiska konsekvens i sitt samrådsunderlag är ett underkännande av underlagets seriositet.
Sammanfattningsvis vidhåller och förstärker vi vår initiala kritik. Den process som EnBW har inlett för Tokebo Vindpark är behäftad med så allvarliga och fundamentala brister att den saknar förutsättningar att fortsätta.
Mot bakgrund av dessa sammantagna, allvarliga och irreparabla brister i processens inledande skede, kräver vi formellt att EnBW Sverige AB omedelbart avbryter den pågående tillståndsprocessen för Tokebo Vindpark.
Om EnBW, trots de uppenbara bristerna, väljer att fortsätta processen och lämna in en tillståndsansökan, kommer denna skrivelse och de argument som framförs i den att utgöra grunden för ett formellt och detaljerat bestridande av ansökan hos Miljöprövningsdelegationen och, om nödvändigt, i efterföljande rättsliga instanser.
Vi förbehåller oss rätten att komplettera och ytterligare utveckla vår argumentation och bevisföring i ett senare skede av processen, när ett eventuellt fullständigt, korrekt och rättsenligt underlag presenteras.
NEJ!! till vindkraftsindustri Tolabo (Tokebo)/Skällingsö
Denna skrivelse avser den pågående tillståndsprocessen för Tokebo Vindpark, en anläggning där fyra av fem planerade verk är lokaliserade inom Jönköpings kommuns gränser. Detta placerar det huvudsakliga och avgörande operativa tillsynsansvaret enligt miljöbalken på Jönköpings kommuns miljö- och hälsoskyddsnämnd.
Med anledning av detta vill vi uppmärksamma de brister som präglat tillsynen av den närliggande vindkraftsparken Sötterfällan. Fallet Sötterfällan är ett bevis på ett misslyckande av tillsynen och skapar en oacceptabel risk för rättssäkerheten och miljöskyddet i samband med Tokebo-projektet.
Sötterfällan-fallet visar på ett konsekvent mönster i tillsynen:
Detta agerande har skapat ett "tillsynsvakuum" där verksamhetsutövaren i praktiken kunnat agera utan risk för konsekvenser. Att under dessa omständigheter överväga att tillstyrka Tokebo-projektet, en anläggning med betydligt högre verk, vore djupt ansvarslöst.
Ett tillstyrkande av Tokebo Vindpark är oförenligt med kommunens ansvar att garantera en fungerande och rättssäker tillsyn. Det enda ansvarsfulla beslutet är att avstyrka projektet och inte upprepa misstagen från Sötterfällan i en ännu större skala.
Med vänlig hälsning,
Styrelsen
NEJ!! till vindkraftsindustri Tolabo (Tokebo)/Skällingsö
Denna skrivelse utgör en formell uppmaning till Mullsjö kommunfullmäktige att, med stöd av den lagstadgade vetorätten i 16 kap. 4 § miljöbalken, fatta ett omedelbart och tydligt beslut om att avstyrka den planerade etableringen av Tokebo Vindpark.
Vår uppmaning grundar sig på en samlad bedömning av tre avgörande faktorer:
Fyra av de fem planerade vindkraftverken i Tokebo-projektet är lokaliserade inom Jönköpings kommuns gränser. Tillsynsansvaret för merparten av anläggningen kommer därmed att åvila Jönköpings kommuns miljönämnd. Fallet med den närliggande vindkraftsparken Sötterfällan utgör en ovedersäglig bevisning på att denna tillsynsfunktion har kollapsat. För Mullsjö kommun innebär detta en direkt och oacceptabel risköverföring. Att tillstyrka projektet är liktydigt med att medvetet placera en anläggning, som kommer att ha en djupgående påverkan på Mullsjö Kommuns invånare, under tillsyn av en myndighet som bevisligen inte kan eller vill fullgöra sitt lagstadgade uppdrag.
Tillståndsprocessen för Tokebo Vindpark är från början genomsyrad av rättslig osäkerhet och processuella fel som gör den olämplig som grund för ett tillstyrkande.
Dessa brister är inte teknikaliteter som kan repareras med kompletteringar; de utgör fundamentala fel som undergräver hela processens legitimitet.
Exploatörens underlag misslyckas med att ge en rättvisande bild av de extrema och oåterkalleliga konsekvenser som de planerade 290 meter höga verken kommer att få för Mullsjö kommun. Detta inkluderar ekonomisk skada för enskilda, förstörd landskapsbild och livskvalitet samt allvarliga störningar från hinderbelysning.
Det kommunala vetot är ett av lagstiftaren avsett verktyg för att skydda kommunens och dess invånares intressen. I fallet Tokebo Vindpark är förutsättningarna för att använda vetot uppfyllda med råge. Vi uppmanar därför Mullsjö kommunfullmäktige att skyndsamt ta upp frågan till beslut och att avstyrka ansökan om tillstånd för Tokebo Vindpark.
Med vänlig hälsning,
Styrelsen
NEJ!! till vindkraftsindustri Tolabo (Tokebo)/Skällingsö
Denna skrivelse avser Länsstyrelsens roll och ansvar i den pågående tillståndsprocessen för Tokebo Vindpark. Vi vill uttrycka vår djupa oro över Länsstyrelsens hittillsvarande passivitet i processen. Länsstyrelsen har delgivits information om att det samrådsunderlag som presenterats av exploatören EnBW är behäftat med fundamentala juridiska och materiella brister. Trots detta har Länsstyrelsen, såvitt vi kunnat se, underlåtit att agera med den tydlighet som situationen kräver.
De mest graverande bristerna i underlaget, som Länsstyrelsen borde ha reagerat på, inkluderar:
Genom att inte i ett tidigt skede tydligt påtala att ett sådant underlag är otillräckligt som grund för en miljökonsekvensbeskrivning (MKB), underlåter Länsstyrelsen att fullgöra sin viktiga vägledande roll.13 Denna passivitet riskerar att legitimera en rättsosäker process. Vidare är Länsstyrelsen medveten om de systematiska bristerna i Jönköpings kommuns tillsyn, vilket demonstrerats i Sötterfällan-fallet.
Vi uppmanar Länsstyrelsen att omedelbart och aktivt agera inom ramen för sitt mandat. Kräv att exploatören presenterar ett rättssäkert och komplett underlag, och vägled de berörda kommunerna att inte acceptera en process som bygger på uppenbart bristfälliga premisser.
Med vänlig hälsning,
Styrelsen
NEJ!! till vindkraftsindustri Tolabo (Tokebo)/Skällingsö
Denna skrivelse riktas till er i er egenskap av förvaltare av Prästlönetillgångarna och numera markägare till den mark där merparten av Tokebo Vindpark planeras. Som en del av Svenska kyrkan har Skara stift ett uttalat uppdrag att förvalta sina tillgångar på ett etiskt och ansvarsfullt sätt, i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar om att värna skapelsen och visa omsorg om sin nästa.
Vi vill med denna skrivelse ifrågasätta hur ert agerande i Tokebo-projektet är förenligt med detta etiska uppdrag. Genom ett långsiktigt arrendeavtal där stiftets ersättning är direkt kopplad till vindparkens bruttointäkter, har ni gjort er till en aktiv ekonomisk partner och direkt intressent i exploateringen.
Detta affärsmässiga engagemang står i skarp kontrast till de allvarliga och oåterkalleliga konsekvenser som projektet kommer att medföra för lokalsamhället, miljön och enskilda människor:
Att som företrädare för kyrkan aktivt medverka till och profitera på en verksamhet som åsamkar sådan skada på både människor och miljö är djupt problematiskt och undergräver stiftets och kyrkans trovärdighet. Den ekonomiska vinningen för Stiftet kan inte rättfärdiga den permanenta skada som tillfogas lokalsamhället.
Vi uppmanar därför Stiftsstyrelsen att göra en grundlig etisk omprövning av sitt engagemang i Tokebo Vindpark. Vi uppmanar er att häva avtalet med EnBW och tydligt ta ställning för att skydda de lokala och mänskliga värden som nu hotas.
Med vänlig hälsning,
Styrelsen
NEJ!! till vindkraftsindustri Tolabo (Tokebo)/Skällingsö