Vi har granskat EnBW Sverige AB:s samrådsunderlag avseende Tokebo Vindpark och önskar framföra allvarlig kritik mot både den planerade etableringen och själva samrådsprocessen. Samrådsförfarandet uppvisar betydande brister som gör att det inte uppfyller miljöbalkens syfte att möjliggöra en meningsfull dialog och insyn i projektet.
Inledningsvis vill vi betona att Mark- och miljööverdomstolen i dom M 4276-16 (2017-06-19) tydligt fastställt: ”Vid tillståndsprövningen åligger det verksamhetsutövaren att visa att verksamheten kan bedrivas på ett miljömässigt godtagbart sätt i förhållande till hänsynsreglerna i miljöbalken, 2 kap. 1 § miljöbalken. […] Om ansökan och övriga handlingar i målet inte är tillräckliga för en bedömning av den miljömässiga påverkan eller inte visar att verksamheten kan bedrivas på ett för människors hälsa och miljön godtagbart sätt finns det risk att ansökan avslås.” Det föreliggande samrådsunderlaget uppfyller inte dessa grundläggande krav.
Samrådsunderlaget innehåller grovt missvisande bildmaterial som systematiskt förminskar vindkraftverkens verkliga visuella påverkan:
Detta bildmaterial utgör inte ett godtagbart beslutsunderlag och är inte förenligt med miljöbalkens krav på transparent information om verksamhetens miljöpåverkan. Mark- och miljööverdomstolen har i dom M 9473-13 (2014-08-27) fastställt att redan vindkraftverk med 198 meters totalhöjd motiverar särskilda krav på hinderbelysning för att minska störningen för närboende. Domstolen konstaterar: ”Den störning det skulle innebära att ha ett högintensivt blinkande ljus på vindkraftverk med en totalhöjd om 198 meter motiverar ett krav på radarstyrd hindersbelysning.” Tokebo Vindparks planerade verk är 290 meter höga – avsevärt högre – vilket innebär en betydligt större visuell påverkan, särskilt nattetid. Trots detta saknas korrekta visualiseringar av hinderbelysningens påverkan i samrådsunderlaget.
Ljudberäkningarna i underlaget är otillräckliga och missvisande:
De processuella bristerna i samrådsunderlaget har stark koppling till vad Mark- och miljööverdomstolen underkänt i dom M 4276-16 (2017-06-19). Domstolen avvisade där en ansökan enligt den s.k. boxmodellen med motiveringen att ”det med stöd av ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen [inte går] att bedöma alla de konsekvenser som verksamheten kan komma att ge upphov till vid olika alternativutformningar.” I Tokebo Vindparks samrådsunderlag presenteras endast en exempellayout med formuleringen att den ”kommer sannolikt justeras”, vilket skapar exakt samma problematik som domstolen tidigare underkänt. Domstolen fastslog vidare att ”Vid etablering i områden där det finns motstående intressen är detta särskilt viktigt” – något som definitivt är fallet i det nu aktuella området med sina naturvärden och närhet till Natura 2000-områden.
Mark- och miljööverdomstolen har i flera avgöranden betonat vikten av att bedöma kumulativa effekter. I dom M 4276-16 konstaterar domstolen att ”Eftersom vindkraftverkens slutliga placering inte är bestämda blir även vissa villkor av mer generell karaktär och det blir villkoren som avgör vilken lokalisering som slutligen kan godkännas. Detta stämmer inte överens med de principer för miljöprövning som redovisats ovan.” Oförmågan att konkret bedöma kumulativa effekter av existerande och planerad vindkraft i området utgör därmed en allvarlig brist i samrådsunderlaget.
Mot bakgrund av dessa allvarliga brister och med stöd i Mark- och miljööverdomstolens rättspraxis i mål M 4276-16 och M 9473-13, yrkar vi på att:
Sammanfattningsvis anser vi att det presenterade samrådsunderlaget är vilseledande och otillräckligt på ett sätt som gör det olämpligt som grund för fortsatt prövningsprocess. Detta stöds av klar rättspraxis från Mark- och miljööverdomstolen. Vi förbehåller oss rätten att inkomma med ytterligare synpunkter när ett fullständigt och korrekt underlag presenteras.